Det nya landslaget...
Kvalet ikväll var väl ingen fotbollsmässig höjdare, tre välbehövda pöang. That is, ungefär.
Men jag måste säga att när jag satte mig där framför laguppställningen ikväll slog det mig att jag faktiskt gillar vårat landslag just nu. Vilket är ett ganska stort woooop eftersom jag knappt kännt så sedan EM 2000 (In med Yksel, klapp,klapp,klapp).
Det har alltid varit samma visa; Henke ska spela även om han kommer lite sent på grund av sitt eget sjuttioårskalas. Linderot på mittfältet jämt,jämt,jämt. Anders eller Kim, Kim eller Anders. Bjärred är inte med om inte Jocke Björklund får spela (Okej, det var ganska länge sen och fasen va gammal jag måste vara då). Hurra, Allbäck är med i truppen och självklart delar han rum med Anders Svensson. Nej, tyvärr, Ljungberg är skadad. Wow, vi gjorde fler än ett mål i en match-vi är världsbäst!
Jag tror ni fattar galoppen.
Men nu känns det inte så längre. Jag gillar det svenska landslaget. Jag gillar att se Rasmus Elm stå och sjunga nationalsången och se lite lagom bonnig ut, jag gillar att en kille som Safari är en av matchens bästa spelare och jag gillar att Marcus Berg byts in till ett tremanna anfall.
Och jag tror jag gillar att gilla det.
Jag gillar det också :D
